Sista besöket på Handkirurgen

Det sista besöket på Handkirurgen på Akademiska sjukhuset i Uppsala drog ut på tiden. Bara några veckor från Lokes fyraårsdag, och inte heller så långt ifrån treårsdagen av vårt första besök på Handkirurgen, var det så äntligen dags för Liv att checka ut som patient. Monica fotograferade både Lokes och Livs fingrar, något som de villigt ställde upp på, och kontrollerade deras greppförmåga med en bläckpenna. Liv förstod inte riktigt Monicas lek men visst fungerar deras fingrar. Under tiden rotade Leia runt flera varv i en leksakslåda innan hon hade bestämt sig för Lilla Smurfan. Monica fick bl.a. lite lakrits av oss, något som vi hade snappat upp att hon gillar. Vi fick veta att det var bara att höra av oss om det är något som vi funderar kring Lokes och Livs fingrar. Vi stötte även på Mayvor, som har jobbat där under alla tre åren. På väg ut hade Liv så bråttom att hon sprang i väg i full galopp åt fel håll.

Efter besöket blev det en bensinstationsvarmkorvslunch innan vi åkte till Leos Lekland för att fira att våra barn nu officiellt är färdigbehandlade. Där lekte barnen i 3,5 timme så de nästan storknade. I bilen hem var det lugnt och skönt. Ett och annat snarkljud hördes från baksätet.

Som ni förstår har nu även bloggen nått en slags slutstation. Det kan säkert komma något framtida inlägg om Lokes och Livs fingrar eller allmänt om syndaktyli. Vårt syfte med bloggen har varit att hålla våra nära och kära uppdaterade men även att informera andra familjer som har barn med sammanväxta fingrar. Det har även känts bra att bara kunna skriva av sig under jobbiga stunder. Loke och Liv, när ni själva läser dessa ord ska ni veta att bloggen i första hand var skriven till er.