3 veckor har gått sedan Livs operation

I dag hade vi tid för ”första titten” under narkos. Det var ett helt gäng som åkte mot Uppsala tidigt i morse: Liv, mamma, mormor, Leia och Loke. Det var roligt att leka i barnavdelningens lilla lekhage, tyckte Liv. Värre blev det när det var dags för lugnande medicin och transport ner till narkosen. Liv skrek som en stucken gris innan narkosen tog och hon somnade.

Monica var efteråt nöjd med läkningen. Hon hade fått sätta dit något stygn på Livs ringfinger eftersom det har suttit roterat mot hennes långfinger. Annars såg det bra ut som sagt.

Medan Liv vaknade upp på Barnuppvakningen var mormor, Leia och Loke ute och lekte i stadsparkens fina lekplats. Tillbaka på barnavdelningen kom morbror Pär och kusin Arvin och hälsade på. Det var rena släktträffen i lekhagen 🙂

Nästa besök blir om c:a 2 veckor. Vi hoppas då att Liv kan slippa få handen lindad igen.

 

Påsken ’14

Vi har haft en liten gissningstävling här hemma angående hur länge Livs gips kommer att få sitta kvar. Efter några dagar hemma hade hon nämligen börjat dra loss vadd. Innan Valborg tror vi att det ryker. 🙂

Liv behöver fortfarande lite smärtlindring för att må bra. Så här länge har vi inte behövt ge medicin förut men som hon röjer kan man fatta att gipset får sina smällar. Måla ägg hemma hos mormor på Påskafton gick alldeles utmärkt också fast det blev med vänsterhanden och Liv är högerhänt. Tungan rätt i mun bara. 😉

Jag och Jens är så trötta på sjukhus, narkos, ledsna barn m.m. att ingen av oss är särskilt sugen på att åka på återbesöket den 5 maj. Måtte vi komma till slutet av alla operationer snart, så de slipper oss där på Handkirurgen. Vi tror nämligen att de börjar tröttna på att ha oss hängande där jämt också. 🙂

Liv är en hjältinna som kämpar med sitt bandage dagarna i ända. Att hon gör det oftast med ett leende på läpparna är otroligt. ❤

 

Dag 2 efter operationen. Liv är hemma!

Liv sken som en liten sol när hon och pappa kom hem. Hon var så lycklig över att vara hemma. Med sina stora lila bandage och stort plåster i pannan (efter att haft en kanyl där) körde hon runt i sin gåstol och busade med sina syskon. Loke var så glad över att lillasyster var hemma igen och visade upp allt han kan, som att dansa, ”ramla” på golvet o.s.v. Liv var mycket imponerad 🙂

Efter någon timme började smärtan komma smygande, men med lite alvedon kändes allt mycket bättre och hon kunde ta en liten tupplur i mammas knä (i sängen ville hon inte sova, då kunde hon missa något).

Mormor och Farmor kom på besök för att hälsa på denna tappra tjej.

Måndag den 14/10 är det dags för återbesök, då ska Liv sövas igen och man ska titta på hur de fyra hudtransplantationerna läker.

 

Klinisk genetik

Äntligen kom brevet som jag har väntat på så länge. Vi har fått tid till Klinisk genetik! Ända sedan lilla Liv föddes och det visade sig att hennes fingrar ser precis likadana ut som storebror Lokes har jag längtat att få åka dit och ställa alla frågor som snurrar i huvudet. Kanske kan man få svar på några i alla fall. En av de viktigaste frågorna att få svar på känner jag är hur stor risken är att även deras barn i framtiden kommer att få dessa fingrar. Kommer det att gäller Leias eventuella barn också?

Fredagen den 17 maj kl. 10 kommer en läkare i Uppsala bli överöst av frågor 🙂

Loke (ja, Liv och Leia också) har haft en fin påsk. På Påskafton var vi hos Mormor och hälsade på lilla kusin Arvin, drygt 1 månad gammal. Vi målade ägg, letade efter påskägg som påskharen hade gömt och ritade på Mormors duk. Det sistnämnda får man göra varje påsk, men bara då..! Dagen efter blev pappa sjuk, han hade väl fått någon bacill när han varit med Loke på Akademiska på Skärtorsdagen. Vi fick pyssla om honom lite extra och så kom storasyster Jennifer över på en påskfika.

Kommande onsdag ska Loke tillbaka till handkirurgen för att sövas ner igen så Monica bl.a. ska kunna se om det nya nagelbandet läker som det ska. Nu hoppas vi att allt ser bra ut så att han slipper flera sövningar för denna gång.

Skrivet av mamma Åsa.

 

Fjärran Höjder!

Mamma, mormor, Leia och Loke (och även storebror André) brukar åka till Fjärran Höjder-badet varannan fredag och bada.

Efter varje operation är Loke lite rädd för vatten. Han får ju inte bada på nästan 2 månader eftersom hans opererade fingrar måste vara helt läkta först. Nu när han är van har han jättekul i bassängerna. Det får bli en badeftermiddag nästa vecka också så Loke får plaska en gång till innan den tredje operationen.

Efteråt är det alltid den (enligt Leia) obligatoriska fikan.

 

Trettondagen: Julgransplundring

Oj, vad ett jullov kan gå fort. I morgon börjar pappa jobba igen och på tisdag är det dagis, men innan dess har vi haft julgransplundring hemma hos mormor. Den granen kunde barra den.

Storasyster Leia var arbetsledare. Kulor och julgransbelysning åkte av i en otrolig fart. Loke stod helst för sig själv i den andra delen av rummet och dansade lite till julmusiken. Liv sov sig igenom nästan alltihopa men vaknade lagom till fikat. Varför ska föräldrar få äta utan en bebis i famnen?

Utan någon gipsad arm på Loke gick det också galant att plocka ut godiset ur godispåsen en och en för att slutligen lägga allt i en fin hög på golvet. En typisk Loke-sysselsättning! Det har varit skönt att få ha honom gipsfri under hela julen.

 

Nu skulle gipset bort

Medan pappa var på Getaway Rock Festival åkte Loke, storasyster, mamma och mormor i dag på ett återbesök till Akademiska sjukhuset för att de skulle få titta på hur ring- och lillfingret hade läkt. Än en gång var Loke jätteduktig och satt helt stilla medans gipset klipptes bort. Fingrarna ser riktigt bra ut även om det fortfarande behöver läkas i några veckor till. Från och med nu slipper Loke bandage och högerhanden behöver bara vara lindad. Efter besöket blev det räksmörgås på Fågelsången.